Just nu kÀnns allt bara upp och ner, jag gÄr bredvid nÄgon som Àr mitt andra "jag".
SÀger jag nÄgot sÄ blir det mest till plumpa uttalanden.
Vill sÄ mkt men orkar sÄ lite...
Bara att göra inköp i matbutiken Àr pÄfrestande.
Maken Àr förstÄende men kan ju inte av förklarliga skÀl förstÄ vad som hÀnder i mig.
Tror inte att jag fattar riktigt sjÀlv vad som hÀnder ibland.
Har en fin bloggvÀn evasblogg.blogg.se som jag bollar tankarna med och det Àr jag tacksam för.
I nulÀget vet jag varken in eller ut, fÄr vÀl kÀnna mig för denna första semestervecka...
Alla dessa kÀnslor inom mig pÄ grund av jobbet, stressen, avsaknaden av vikarier, ensamarbete, ensamansvarig för medicindelning, ensamansvarig för inringning av vik som egentligen inte fanns.
Jo, pÄ pappret fanns ett nr om att kunna arbeta om det saknades personal, men ingen svarade...
 
Bloggen fÄr vila ett tag, semestern och lugnet mÄste lÀgga sig ett tag...
Jag mÄste komma igen och bli mitt forna jag...